Ur Jag är bra-boken den 21/3-07

Mia Törnblom (personlig coach) tipsar i boken Självkänsla nu! om att skriva en Jag är bra-bok för att stärka självkänslan och må bättre. Varje dag ska man skriva minst tre saker under tre rubriker (Bra, Tack och Hjälp). Detta för att lyfta fram något bra man har gjort, för att känna tacksamhet inför det man har samt för att släppa lite av det man oroar sig för. Den 21 mars i år, fyra veckor efter operationen, skrev jag såhär:

BRA
Idag har jag försökt vara positiv.
Bra att jag försökt vara social.
Bra att jag testade att inte vila.

TACK
Tack för att L har varit här och gett mig reiki.
Tack för att jag läker bra.
Tack för min raka rygg.

HJÄLP
Hjälp mig att ta tag i att göra något kreativt när jag är sjukskriven.
Hjälp mig att orka.
Hjälp mig att inte tänka på smärtan.

Det är ganska roligt att titta tillbaka och se vad positiva tankar hjälper. För positiva tankar hjälper helt klart.

För två månader sedan sa jag att jag längtade till den dagen då jag kunde köra ett träningspass stenhårt och vara svettig från topp till tå. Igår körde jag ett sådant pass. Det var sjukt kul och jag var sjukt svettig och totalt slutkörd - precis som jag längtat efter. Jag hade säkert kunnat köra ett sådant hårt pass lite tidigare om jag bara tränat oftare och mer regelbundet, men det har jag inte haft tid med. Men nu är jag där.

9 månader efter op

Om vighet och begränsande hjärna

Jag jobbar och pluggar för mycket, så jag har inte haft tid att träna på jättelänge. Men idag är jag ledig och gick iväg för att träna ett pass vid lunchtid, med basintensitet (eftersom jag inte har tränat på ett tag). Passet var dock utbytt till ett styrkepass. Jaja, lika bra att köra hårt, tänkte jag. Och visst gick det bra. Men jag kommer på att jag inte är lika vig som innan operationen. Inte för att det är något nytt (de första veckorna efter operationen kunde jag varken sitta i skräddarställning eller dra upp benen mot magen, vilket var fruktansvärt frustrerande), men det är när jag tränar som jag påminns om det.

Det var första gången idag som jag faktiskt hoppade över en övning på träningspasset. Det kändes lite för tungt, lite för läskigt och osäkert med ryggen... jag gjorde övningen två gånger först, så jag vet ju att jag klarar det, men ändå vågade jag inte göra det fullt ut.

En kompis berättade för mig att hjärnan och nervsystemet egentligen begränsar mer än själva kroppen. Alltså, efter en skada/operation/trauma så ligger ofta hjärnan och nervsystemet efter kroppsdelen i sig, hjärnan litar alltså inte på kroppsdelen i fråga trots att framsteg har skett och att kroppen troligen klarar det man nu ska göra. Det kan ta ett bra tag innan hjärnan vågar "lita" på kroppsdelen och sänder ut nya signaler till nerverna.

Intressant, tycker jag. För det känns som om det stämmer. Jag vet ju att min rygg ska vara lika stark som en normal rygg nu, men ändå kan jag fega lite ibland, som övningen jag hoppade idag.

Det var i vissa stretchövningar som jag påmindes om att jag är så fruktansvärt ovig! Jag börjar fundera på om jag någonsin kan bli lika vig som jag var innan operationen. Egentligen är jag helt övertygad om att jag kan bli det, det gäller nog bara att jag inte tränar i perioder, utan hela tiden, utan några veckors uppehåll. Jag ska göra mitt bästa...

8 månader efter op

Bloggen 1 år!

Igår för ett år sedan var jag på Universitetssjukhuset i Linköping för första gången. Ett år sedan jag vaknade med en nervositet så stor att det inte går att beskriva. Ett år sedan jag fick beskedet från min läkare: jag måste opereras. För ett år sedan hade jag inte en aning om hur jag skulle må, känna eller se ut om ett år. Nu har det alltså gått ett år år sedan det läskiga beskedet och jag är opererad, jag är läkt och bortsett från några petitesser mår jag i princip som vanligt, bara lite rakare.

Idag för ett år sedan startade jag den här bloggen, för min egen skull, för att skriva ner mina oroliga tankar och frågor och för att dokumentera. Enbart för mig själv.

Bloggen är ju uppenbarligen inte bara för mig längre, utan tydligen för väldigt många, och det är jätteroligt. Jag fortsätter skriva så länge jag har något att skriva om. Med andra ord: troligen ett bra tag till, eftersom jag har något att skriva om för det mesta...