Små, små steg framåt
Jag var precis ute på den dagliga promenaden (som inte har blivit daglig de två senaste dagarna). Först gick jag runt huset och ner till bryggan, längst ut på bryggan och så tillbaka - detta är längre än till garaget och tillbaka. Dessutom fortsatte jag traditionellt till garaget, och så tillbaka. En bra bit längre alltså, utan att det var superjobbigt. Dessutom klarade jag trappsteg med vänster ben utan att hålla i något/någon. Det gäller att börja ta fasta på de små framstegen.
2 veckor och 2 dagar efter op
posted by Johanna @ 3/16/2007 11:32:00 fm
3 Comments:
Du har fattat galoppen, tjejen! "Det gäller att ta fasta på de små framstegen." :)
Ja absolut :) det är ju som de säger; "det är de små sakerna i livet som räknas". Och det funkar ju mycket väl med din nuvarande situation :)
I guess, I guess. Även om det känns som om jag är halvt invalid (eller rörelsehindrad som en kompis sa, och rörelsehindrad är jag ju faktiskt, mer eller mindre), så märker man framsteg på en vecka, om man tänker efter.
Skicka en kommentar
<< Home