Att ha skolios, ur min synvinkel

Att ha skolios har aldrig varit någon grej för mig.

Det är faktiskt först på senare år som jag börjat tänka mer på det, av naturliga skäl: jag har ju blivit snedare och det både känns och syns. Jag är inte helt bekväm med att gå omkring i bikini på stranden eller i badhuset. Även om jag har väldigt svårt att tro att folk tittar (jag tror inte att så många märker något), så känns det obekvämt eftersom jag känner mig sned.

Minnet av första gången jag träffade min ortopedläkare på Falu Lasarett, då jag hörde ordet "skolios", det minnet finns någonstans men är väldigt, väldigt svagt. Det känns som om jag alltid har haft skolios, för jag har varit sned i princip så länge jag kan minnas. Det är alltså inga konstigheter för mig, och jag har aldrig tyckt att jag har varit annorlunda. Inte heller har jag upplevt det särskilt jobbigt. Det är klart att jag har önskat att jag vore rak, men det här är inget som jag har reflekterat så mycket över. Att vara sned har blivit en del av mig, därav inte sagt att jag inte vill bli av med kröken... för det vill jag gärna.