Skolios, ur min synvinkel

I februari 2007 opererades jag för skolios i Linköping. Skolios är en snedvridning av ryggraden. Den är böjd åt höger eller vänster om man ser den bakifrån. Här får du följa mina tankar inför och efter operationen, och du får höra mina berättelser om hur jag upplever skoliosen. Förutom bloggen når du mig på barajagjohanna@hotmail.com

onsdag, maj 23, 2007

Halvvägs

Läkningstiden efter min operation är sex månader. Idag är det 12 veckor sedan jag opererades - tre månader alltså. Det betyder att om allt har läkt som det ska och inget har hänt i ryggen, så har jag "bara" halva tiden kvar till skelettet är färdigläkt och jag får börja träna, bära och springa igen. Jag säger "bara", därför att de här första tre månaderna har gått väldigt fort, trots att det ibland har varit kämpigt, humöret stundtals åkt bergochdalbana och att oroliga tankar ständigt virvlar omkring i min hjärna, fortfarande.

Men det har gått 12 veckor och jag rör mig i princip normalt, om än ibland lite försiktigt givetvis. Min gång är normal, men annorlunda än tidigare eftersom benen plötsligt är lika långa och höfterna mer jämna. Framsteg görs fortfarande. Eftersom jag är så danssugen har jag inte kunnat låta bli att testa att köra lite försiktiga moves hemma i lägenheten och jag kan röra höfterna utan att det gör ont (och vad häftigt att rörelserna blir lika åt båda hållen, istället för att ena höften ska vicka mycket mer). Dessutom var jag på bröllop i helgen och tog en väldigt försiktig bugg med pappa.

Jag tycker att jag rör mig så normalt nu att det ibland blir jobbigt när jag blir trött i ryggen och måste inse att jag bör ta det lugnt också. Att lägga sig rakt upp och ner och vila är tråkigt. Det tar emot att säga nej till saker på grund av ryggen, men ryggen och benen orkar inte jättelänge, och det är ju inte så konstigt: det är ju 12 veckor kvar av läkningsperioden.

Men de tre första månaderna är avklarade och de har gått fort. De tre sista månaderna borde dessutom både bli lättare och rusa iväg snabbare, eftersom jag kan och orkar så mycket mer än för bara några veckor sedan. Nu håller jag bara tummarna för att när jag får prata med min läkare (när nu det kan tänkas ske...), får jag ett positivt besked så att inget mer behövs göras med min rygg, och så att jag någon gång i slutet av augusti kan börja vara som vanligt igen...

12 veckor efter op

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hej Johanna!
Det är Majas mamma Mia som skrev strax efter din operation. Det är roligt att följa dig och hur det går(Ja det är jobbigt ibland!men även om det verkar ha har varit jobbigt för dig ibland så går det ju ändå framåt med stormsteg! Tänk på att det är en stor operation och även om läkningstiden är 6 månader så känner man kanske av det längre. Jämför med att bryta ett litet ben i foten,det kan man känna av i ett år ungefär( tro mig jag vet!). Jag tror inte att du behöver oroa dig över att skruvar lossnar, det KAN hända men då får man verkligen JÄTTEONT!(Jag träffade en tjej på röntgen som det hade hänt för) däremot kan det göra mer eller mindre ont, trötthetskänsla osv.länge. Du tränar ju upp muskler som du inte tidigare använt på samma sätt tidigare när du får en rakare rygg. Ett tips: vill du ha snabb kontakt med din läkare i Linköping så mejla honom, jag lovar, är han på plats så svarar han så snabbt han kan, jag mejlade honom hysteriskt första månaderna eftersom jag oroade mig för allt och han svarade alltid snabb trots att mycket var ganska "onödiga" och larviga frågor . Det är förnamn.efternamn@lio.se.Skvallra bara inte om vem som gett dig adressen, det har han nog ångrat mer än en gång, nej föresten hälsa så mycket från mig!
KRAMAR FRÅN MIA OCH SKÖT OM DIG!
(ps min dotter har börjat rida igen ett par gånger i veckan, på fjordingar, ganska lika islandshästar, då klagar hon aldrig över ryggont, dessutom har hon köpt en stor uppblåsbar gymnastikboll som hon sitter på vid datorn i stället för skrivbordsstol (den har hon kastat ut) som ska träna ryggmuskulaturen utan att man märker det.(kanske ett tips? sittkudden man får av sjukgymnasten brukar vara ganska obekväm.)

5/23/2007 11:23:00 em  
Blogger Johanna said...

Hej Mia, vad roligt att du skriver! Och tack för tipset - men jag har redan pratat med läkaren mailvägen vid flera tillfällen. ;) Jag mailade några gånger nära efter operationen, då jag hade lite frågor och han var jätteduktig på att svara fort. Även mina oroligheter kring att jag blivit snedare svarade han fort på, men han kunde inte säga något då han inte sett bilderna. Jag gör ett försök till att ringa imorgon om han inte hör av sig under dagen - annars får jag väl skicka ett mail igen.

Jag tycker också att jag borde få väldigt ont om någon har lossnat, men jag är förstås ändå väldigt oroad över att röntgenbilden visar 29 grader (till skillnad mot 17 grader efter operationen) och att det dessutom finns en övre krök helt plötsligt. Jag hoppas bara att allt är i sin ordning och att ryggen stannar är som den är nu, för jag är fortfarande himla nöjd.

Jag förstår att man känner av ryggen längre än 6 månader, jag känner ju hur muskler i ben och rygg är långtifrån så starka som de varit, och jag förstår att det tar tid att träna upp dem. En stor uppblåsbar gymnastikboll, säger du, hur stor är en sådan och var får man tag på dem?

Vad skönt att Maja rider och att det inte känns i ryggen! Ha det bra och hälsa Maja! Kram

5/23/2007 11:42:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home