Läkarbesök

Då var det dags för läkarbesöket i Falun som jag faktiskt varit lite road över, eftersom jag skulle få träffa en läkare som inte kan något om skolios. Det kändes visserligen lite onödigt att betala 200 kr för att få vänta i 50 minuter (jag höll på att bli tokig av rastlöshet och trötthet i ryggen av att sitta stilla) på att få träffa tre (!) läkare i tio minuter, men besöket blev inte så katastrofalt som jag trodde.

Min läkare kom in till rummet där jag satt och väntade, tätt följd av en annan läkare samt en ung kille som jag misstänker var studerande. Läkaren sa att jag fick ju opereras ganska snabbt efter att vi träffades sist, och han undrade hur jag tycker att allt har gått. Jag svarade att jag tycker att det har gått väldigt bra, mycket bättre än förväntat. Läkaren frågade om jag var nöjd med beslutet att opereras, varpå jag svarade att jag ju inte hade så mycket till val, men att jag absolut är nöjd, stannar allt som det är nu, så visst. Han erkände att han inte hade så stor kunnighet inom det här området, och det är jag ändå glad över att han sa, istället för att sitta där och låtsas. Men det gav mig ju inga chanser att få svar på mina funderingar.

De ville gärna titta på ryggen och ärret, så jag fick dra upp tröjan och visa. "Wow", hörde jag. De hade nog inte kunnat tro att det var så stort. "Ja, det är ju en speciell kirurgi, det här..." sa de. Läkaren visste inte riktigt hur operationen gått till, så jag fick förklara lite.
"55 grader var du före operationen och nu är du 29 grader", sa han.
"Ja, men efter operationen var jag 17 grader", sa jag, "så det undrar jag ju lite över."

Jag berättade om mina besvär med smärta i högerknät, överkänslighet på vänsterlåret och känselbortfallet på vänster sida av magen och i ljumsken. Jag fick ta av mig på benen, lägga mig på britsen och lyfta upp ett ben i taget rakt uppåt, och det var bra, för då fick de ju alla tre se tydligt att jag kan lyfta högerbenet högt, helt normalt, medan jag får kämpa med vänsterbenet och kommer upp omkring en decimeter. Läkaren klämde även på vänsterlåret och fick se hur jag grimaserade på grund av överkänsligheten, och han fick se precis var jag har känselbortfall. Han sa återigen att han inte har så stor kunnighet inom området, men spekulerade i att nerver kan vara avskurna och att man då får känselbortfall på vissa punkter (jag vet!) och att det ibland aldrig kommer tillbaka som det ska. Kul...

Även om han inte har så stor koll på skolios och än mindre skoliosoperation, så var det bra att han fick se detta, då han skulle skriva ner mina oroligheter och kontakta min läkare i Linköping. När jag fick se min senaste röntgenbild på datorskärmen är det ju tydligt att jag är snedare än några dagar efter operationen. Fan. Att jag dessutom plötsligt har en övre krök, vilket jag aldrig haft, känns också lite märkligt. Nu skulle jag behöva veta vad allt beror på. Har något stag/skruv lossnat? Ska jag opereras igen? (Jag befarar det värsta, men har ingen lust att tro det.) Om så är fallet, så är det väl bara att acceptera. Det absolut värsta är i så fall ytterligare ett ärr. Tack, men det räcker bra med mitt nuvarande. Och konvalescensen efteråt - jag vill inte vara med om någon mer rehabiliteringstid.

9 veckor och 6 dagar efter op