Hjärnspöken trots positiv "ettårskontroll"
Igår var jag i Linköping för att träffa min läkare, lite koll ett år efter operationen.
Läkarbesöket gick bra, ryggen ser ut som den ska, skruvarna är på plats, ingen övre krök har bildats. Egentligen som väntat, men samtidigt inte. Mina hjärnspöken säger mycket annat ibland. Därför är det oerhört bra att få träffa min läkare och inte bara höra, utan även se honom säga till mig att det ser ut som det ska. Jag måste få höra det. Helst varje dag, för jag glömmer så fort. Jag glömmer så fort att redan när jag kom hem igår och tittade på bilderna av mitt ärr (vi har fotat mig för att skicka bilder till försäkringsbolaget), såg jag bara min snedhet. Redan samma dag som ett positivt läkarbesök kommer alltså hjärnspökena! Jag är inte spikrak, men jag är fantastiskt mycket rakare än innan operationen - och jag vet ju att det är det jag bör titta på.
Hade jag gjorts ännu rakare, så hade det varit en större påfrestning för ryggraden och kanske hade den kompenserat genom att utveckla en krök i övre delen av ryggen som även den skulle behöva opereras i framtiden. Men framförallt hade man också behövt operera mig i ännu en kota i ländryggen. Tydligen skulle de flesta läkare av att titta på en röntgenbild av min ryggrad innan operationen, velat operera mig även i L4. Men detta hade försämrat min rörlighet betydligt idag. Jag hade fått betala ett högre pris för att bli rakare. Skulle det vara värt det? Troligen inte. Och jag vet att det är det här jag måste få in i hjärnan och tänka på. Särskilt när jag faktiskt ser så gott som rak ut med kläder på.
Men det går inte att undvika svackorna som kommer ibland.
(Bilder på hur ärret ser ut nu kommer inom en snar framtid.)
1 år efter op
posted by Johanna @ 3/14/2008 05:20:00 em
3 Comments:
Hej Johanna,
Jag har skrivit till dig tidigare om min dotter Amanda som väntat på operationstid. Nu är hon iaf opererad, av Acke Ohlin i Malmö. Resultatet är otroligt bra men det kostade på många kotor.
Tidigare har man pratat om att operera 5-6kotor, ungefär samma kotor som dig och även att göra framifrån/sidan. Men det blev bakifrån och 12 kotor, egentligen 13 då stagen går från T4 till L4. Har dock inte skruvat i T6. Vi var på återbesök igår då det gått 6-7 veckor. Det finns inte någon skolios kvar, ryggen är helt rak och det finns ingen knöl kvar, hon har en jättefin svank.
Nu återstår det att se hur mycket detta kommer att påverka henne i vardagen.
Amanda har börjat att blogga, http://amandasskolios.blogg.se/
Tack för en super bra blogg. Det har varit många mammor som har följt dig.
MVH
Åsa
Åsa: Vad skönt att det gick bra för Amanda. Det där med att ha en fin svank känner jag igen, det är kul. :) Hoppas hon inte förlorar så mycket rörlighet. Jag ska kolla in hennes blogg. Ha det bra!
Hej Johanna och alla mammor!
Jag läste precis din blogg och tänkte att ska dela med min av mina tankar eftersom jag också har opererat ryggen precis som du
Jag är idag 26 år och opererades av Acke Ohlin i malmö för 5 år sedan.
Att genomgå en sådan operation ger av naturliga skäl många hjärnspöken och funderingar vilket alla säkert har mer eller mindre!
Idag, 5 år senare mår jag bra med nästan inga komplikationer alls.
Det man ständigt ska ha i bakhuvudet är hur det kanske hade utvecklats om man inte hade genomgått en operation? Då brukar jag känna en sorts tacksamhet att jag bor i sverige och har haft turen att få läkarvård med specialistkunskaper och en av de bästa teknikerna
Oron tro jag till största del beror på att det rör sig om ett ingrepp i ryggen. De flesta, precis som jag tyckte till en början att det var jätteläskigt! Men numera försöker jag tänka på att det finns mängder med människor som har gjort ingrepp med proteser eller stag fast kanske i knäna eller höftleden.
Jag lever ett fullt normalt liv och löptränar flera gånger i veckan och kan inte se att min operation har påverkat min rörlighet nämnbart.
Liksom alla människor så behöver vår kropp träning, och vi som har opererats behöver till och med röra på oss lite mer =)
För min del har löpträning och mycket mycket stretching gjort väldigt mycket! Men samma sak gäller ju för alla andra som inte har genomgått en operation =)
jättebra att du har skrivit och berättat om din operation! Har du några frågor eller funderingar så hör gärna av dig!
Det är trots allt bara vi som genomgått operationen som vet hur det är..
MVH Lisa
Skicka en kommentar
<< Home