Kommer jag någonsin kunna göra ordentliga situps?
Jag var och tränade ett pulspass idag och på styrkedelen, så gjorde vi situps, där man gick upp ordentligt med överkroppen. Jag kan inte göra sådana. Jag kan göra små situps, men det går inte att komma upp högre. Hrm. Kommer det alltid att vara så? Kan jag träna upp mig även på den övningen, eller är det något i ryggen som gör det omöjligt? Jag antar att det bara är tiden som får utvisa. Men det är ju i ländryggen man jobbar på den övningen och det är där jag är opererad... Det är ju ingen stor grej, men lite störande är det ju, jag vill också göra ordentliga, höga, situps, precis som de andra bredvid mig på träningsgolvet.
Det är snart dags för röntgen igen. Eller snart och snart, den 11 februari ska jag göra skoliosröntgen på Falu Lasarett. Kallelsen kom idag. Det känns som om jag nyss var och röntgade mig. Men nu är det "ettårskontroll", röntgenkoll ett år efter operationen. Shit, vad tiden går.
10 månader efter op
posted by Johanna @ 12/28/2007 08:51:00 em
4 Comments:
Hej Johanna!
Jag blir så glad när jag läser din blogg, trots att jag lider med dig. För 27 år sedan, när jag opererades, låg jag på sjukhus i åtta veckor och missade ett helt skolår (sjuan).
Jag kände mig så oerhört utsatt och förtvivlad. På ryggen har jag ett 37 cm långt ärr som går ner över bäckenet (man tog benbitar därifrån och satte fast mellan kotorna). Nåväl, jag har haft ett bra liv i övrigt och ska väl inte klaga.
Men nu har det visat sig att min dotters rygg börjar krökas. Min första tanke var att hon skulle få ligga inne i åtta veckor och missa ett skolår. Så jag började googla på skolios och hittade din blogg.
Missförstå mig inte; jag vet hur jävligt det är. Men bara det att du reser bort så kort efter operationen gör att jag inte behöver vara så orolig för min lilla tjej längre.
Varmt tack ska du ha för det.
Anonym: Först och främst behöver du inte lida med mig. Jag tycker inte att det är jävligt. Det är klart att de allra första veckorna inte var någon dans på rosor, men det har gått väldigt bra.
Operationerna är ju idag inte alls som för 25-30 år sedan. Jag har träffat en bekant som är 60 år och har skolios. Hon är aldrig opererad, men jag träffade henne på träningen för några månader sedan och hon fick reda på att jag opererats, så blev hon alldeles förtvivlad. Hennes syn på operation var... gammeldags. Hon trodde knappt på mig när jag berättade hur det gick till.
Så det jag vill säga, är att om din dotters krök blir så pass stor att hon en dag måste opereras - se det bara positivt! Operationerna idag är mycket lättare och läkarna är duktiga och det kommer bara att gå bra. Och kom ihåg att hennes krök kanske aldrig blir så stor. Jag håller tummarna för det.
Hejsan! Jag opererades i Linköping den 20 november och ett ca halvår tidigare hade min simtränare (jag är handikappsimmare)tipsat mig om din blogg. Jag blev ganska rädd när jag läste om alla slangar man skulle ha efter operationen, men det hjälpte mig samtidigt att "förbereda mig" och hinna fråga läkaren om de verkligen var nödvändiga, hihi. Nu efter operationen har den verkligen hjälpt för när det var som värst med bla smärtan kunde jag trösta mig med att det skulle bli bättre.
Så, typ tack för att du skriver en så bra blogg! :D
Jag träffade en tjej på sjukhuset som skrevs ut samma dag som jag opererades som jag har hållit kontakten med och vi "jämför" våra framsteg, men eftersom jag har ett handikapp och sitter i rullstol så tänkte jag fråga om du vet någon som har opererats för skolios som sitter i rullstol/har ett handikapp eller nåt som jag kan fråga?
Och kan jag adda dig på msn om det ploppar upp en ny fråga i huvudet? ^^, Är det OK? :D
Återigen, tack för en bäst blogg!
Ha det bäst! //Victoria
Victoria: Vad kul att höra att det hjälper dig lite att läsa här. Tyvärr har jag ingen koll på någon som har opererats för skolios som sitter i rullstol eller har ett handikapp. Hoppas du hittar någon! Det är ok att lägga till mig på msn om du undrar något mer - eller så kan du fråga här. Lycka till!
Skicka en kommentar
<< Home