Jo, jag funderar fortfarande
Idag slog det mig.
Faktum är att man har gått in i min kropp, tagit bort ett revben, satt in titanskruvar och -stag i ryggraden på mig, flyttat ryggraden genom att räta ut kröken som fanns. Läs den fetstilta meningen en gång till, smaka på varje ord och tänk på innebörden.
Borde inte detta göra sjukt mycket ondare än vad det faktiskt har gjort?
Man har liksom flyttat på min ryggrad. Grejat och haft sig. Vad sjukt.
10, 5 månader efter op
posted by Johanna @ 1/11/2008 03:42:00 em
4 Comments:
heej.. Jag ´heter Hanna och opererades för skolios på precis samma vis som du har, från sidan... Jag opererades i dock i sjuan! Läser din blogg ibland för att minnas osv.. Tycker du skriver jättebra! Du får gärna mejla mig om du undrar ngt eller vill prata :) Hanina_L@msn.com! Ha det fint!!
Jag är nitton år nu:)
Hej Johanna! Fint att du mår bra! Och jag tänker att det nog hade varit bra för mig att blogga från början precis som du, för att få omgivningen att förstå vad man gått igenom. Jag bråkar fortfarande med myndigheter (om sjukersättning) och skola (ingen ville betala för min skolskjuts) och det senaste i raden av skit är att csn vägrar ge mig pengar i vår för att jag missat en tenta när jag opererades. Ansvarige läraren vägrar skriva intyg på att jag nekats omtenta och operatören på Huddinge har inte ens sjukskrivit mig efter den sista operationen 13 november... När jag ringde hans läkarsekreterare fick jag till svar att jag får ringa min vårdcentral och att de ändå bara skulle sjukskriva mig ett par veckor efter "ett sånt litet ingrepp" (jag har tagit ut stagen och även om ryggraden fått vara i fred denna gång är jag ju uppsprättad 40 cm igen). Jag undrar ofta om det nånsin kommer att ta slut. Var tillbaka i skolan (i rullstol och trots utebliven skolskjuts) efter knappa två veckor men fick kramp (för att jag tagit i för mkt, kört tungstyrd bil till skolan, lyft kassar osv i brist på hjälp) och åkte in akut till Akkis här i Uppsala en runda till. Så det är ju knappast så att jag ligger hemma och latar mig...
Jag längtar så efter att slippa allt vad sjukhus heter. Men det är svårt att finna hopp just nu. Jag har nog inte ditt starka nätverk.
Kram och lycka till med allt!
Hanna: Det är alltid kul att bloggen uppskattas!
Anonym: Men det där låter ju hur konstigt som helst! Från läkaren borde du ju ändå ha ett sjukintyg? Det är klart att du lär sjukskrivas efter ett sådant stort ingrepp. För litet är det ju inte. Det låter verkligen som en jobbig sits. Hoppas att det löser sig för dig!
Skicka en kommentar
<< Home