Det här med att börja jobba...

Efter tre dagar på jobbet börjar det kännas okej, det är skönt att göra lite nytta. Och nästa vecka kan jag definitivt, utan någon tvivel, gå upp på halvtid. Men idag hade jag rehabiliteringsmöte (eller vad man ska kalla det) på jobbet och de låter mig inte gå upp i tid än! Det är ju verkligen skrattretande. Minst två veckor till tycker rehabkvinnan att jag ska gå kvar på 25%, totalt tre veckor alltså, vilket känns rent fånigt med tanke på hur mycket jag klarar att göra på min fritid. Som exempel var jag och en kompis runt och turistade i Dalarna i sju-åtta timmar igår. Skulle jag då inte klara av att vara på jobbet i fyra timmar?

Rehabkvinnan undrade vad min läkare säger om att börja jobba mer, men han säger ingenting om det - det är ju jag som känner hur det känns i kroppen och om det funkar, det är jag som avgör vad jag klarar och inte klarar. Och jag vet att jag klarar mer. De som opereras i skolåldern går ju dessutom tillbaka till skolan på halvtid efter 4-6 veckor. För mig har det gått 16 veckor nu...

Jag är glad att de bryr sig och jag har absolut inte något emot att vara ledig långa dagar, men det känns som sagt fånigt att gå hemma när jag vet att jag kan jobba. Men en vecka till på 25% har jag gått med på, sen får det vara nog.

16 veckor efter op