Kompis med taxichaffisarna i stan

Trots att det är lite omständigt med taxibokandet, så funderar jag på att fortsätta taxiåkandet lite till istället för att ta mammas bil. Det skiljer ju en del i kostnader... Dessutom börjar telefonisterna veta vem jag är, jag behöver oftast inte uppge personnummer längre utan det räcker med att säga att jag heter Johanna och att Försäkringskassan betalar min taxi, så vet de mellan vilka adresser jag ska åka. Inte nog med det - jag känner mig nästan bundis med ett par-tre stycken av taxiförarna, haha! De vet precis vad jag jobbar med, de vet vad jag har gjort med ryggen, de har koll på var mina föräldrar bor (eftersom de skjutsat dit mig soliga dagar) och att jag inte så sällan vill hoppa av på Stora torget för att luncha eller fika med en kompis.

Men det är jobbigt att åka taxi när det blir fel med tider och när det inte kommer en bil, utan en taxibuss. Det har hänt en eftermiddag tidigare, men idag fick jag buss både till och från jobbet. Att åka taxibuss funkar, men det är inte särskilt skönt, för att sitta i en taxibuss innebär att jag sitter och spänner mig i 90 graders vinkel. Det är okej att sitta så på en stol, men i en bil blir det obekvämt. Då kan jag lika gärna ta en vanlig buss... Så nu ska taxibolaget även veta att jag vill ha en personbil, ingen buss. Vi får väl se hur det funkar...

17 veckor och 2 dagar efter op