Träningsvärk, cykling och känsel
Det var evigheter sedan jag tränade, så träningsvärk hör ju inte direkt till vanligheterna för mig. Men idag har jag träningsvärk. Och nej, jag har inte tränat, det får jag ju inte... Men jag var ute och promenerade i ungefär en och en halv timme igår. Idag känns det både i ben och rumpa och det känns riktigt bra att ha lite träningsvärk. Jag längtar till jag får börja träna på riktigt igen.
Jag behövde handla idag, men hade ingen som kunde skjutsa mig, och gå hem med matkasse skulle nog bli lite för mycket bärande. Då kom jag på att jag kunde gå med cykeln och hänga kassen på styret. Perfekt. Jag testade att cykla lite också - det har jag inte gjort sedan operationen. Det var ovant att cykla och det var lite läskigt att stå, för vänsterbenet klarar jag inte riktigt av att ta i med på samma sätt som högerbenet - det var lättare att sitta. Men att cykla gick bra, förutom att det inte var någon luft i däcken...
Idag tänkte jag på vänsterbenet (låret). Förr var jag ju överkänslig. Det tog ca 10 veckor innan jag började känna att överkänsligheten blev bättre och övergick till något annat. För ett tag sedan märkte jag även att känseln är olika på de olika låren. Höger är precis som vanligt, men på vänsterlåret där man tidigare knappt kunde nudda mig för att det gjorde så ont, har jag nu väldigt dåligt med känsel på ytan (trycker man gör det istället lite ont). När jag exempelvis duschar vänsterlåret känner jag inte riktigt vattnet eller värmen/kylan. Att lyfta benet är dock nästan precis som vanligt numera. Ingen förbättring med känselbortfallet på magen/ljumsken. Tror jag inte i alla fall - jag har nog nästan vant mig.
16 veckor och 6 dagar efter op
posted by Johanna @ 6/26/2007 06:31:00 em
4 Comments:
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hej Johanna! Jag har också känselbortfall, fast på ena skinkan, och det verkar bli permanent för min del. Om inte operationen när stagen ska bort gör någon skillnad vill säga. Jag har förgäves försökt nå min nya operatör i två månader nu men får inte ens en telefontid. Operationen som jag blev lovad i juli är uppskjuten och jag har riktigt ont i magen över allt det här. Ska ju börja veterinärprogrammet den 27 augusti och flytta och allt. Och till råga på allt krångel med Försäkringskssan. Det känns tungt just nu.
Stort tack för att du har delat med dig av din berättelse! Trots att jag inte har gjort en skoliosoperation utan bara en fixering från L5-S1 känner jag igen mig i så mycket!
Hjälplösheten efter operationen men ändå känslan av "hur kan jag må så bra, efter allt de har skurit och borrat?", ett jävlaranamma att bli frisk snabbt, deppet när man kommer hem från sjukhuset och inser hur j-a handikappad man är, att man speglar sig så fort chansen ges (är jag verkligen rak?), ben och knän som inte beter sig som man vill, otåligheten och sedan den oerhörda glädjen över minsta framsteg...
Tack, åter igen, och jag önskar dig ett gott tillfrisknande! Kommer att följa dig även i fortsättningen (så länge du behagar skriva).
Penny Lane: Oj, vad tufft det låter, jag förstår att det är jobbigt. Kan du inte få tag på någon på något sätt? Någon på ortopedmottagningen som kan prata med läkaren som ska operera dig, så att du får tag i honom? Jag håller alla tummar jag har för att du får en tid snart och kan börja plugga i augusti som beräknat!
Plupp: Jag har fått mail efter mail efter mail när du har kommenterat - jag har följt din läsning. ;) Jättekul med kommentarer, och roligt att du har läst allt. Jag har varit inne hos dig och läst lite om din ryggoperation också. Jag önskar dig också ett gott tillfrisknande! (Och jag fortsätter skriva så länge jag har något att skriva - och det är inte slut än på länge.)
Skicka en kommentar
<< Home