Aktiv

Ju längre tiden går, desto mindre kommer jag förmodligen att blogga här. Livet blir ju mer och mer normalt. Ryggen likaså. Jag tycker visserligen att allt har varit ganska normalt rätt länge nu, men jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig exakt som förr. Kroppen är ju annorlunda, och även om jag kan lyfta och röra mitt vänsterben som vanligt nu, så är inte känseln exakt som på högerbenet. Känseln på magen visar inga större tendenser till att komma tillbaka än heller, men det här är saker som jag numera helt har vant mig vid.

Till skillnad mot för tre månader sedan, då jag fortfarande var helt sjukskriven, är jag nu så aktiv att jag ständigt måste titta i kalendern för att inte missa något. Jag pluggar en skrivarkurs i Gävle, jobbar extra på mitt vanliga jobb i Borlänge och bor gör jag fortfarande i Falun. Det blir mycket tid som går åt till tåg- och bussåkande, alltså. Men det är helt okej. Dessutom har jag ju kommit igång med träningen. Efter första träningspasset hade jag lite ont runt en kota ovanför vänsterskinkan. Det gjorde fruktansvärt ont exempelvis när jag böjde mig till golvet. Nu är det nästan bra. I onsdags körde jag mitt andra träningspass och kände inte av ryggen alls efter det. Jag ska börja simma igen också, när jag nu ska ha tid med det.

Återbesöket i Linköping är framflyttat till den 5 oktober. Jag har röntgat mig på hemmaplan nu i alla fall och hoppas innerligt att allt ser ut som det ska. Återbesöket i Linköping ser jag fram emot. En annan sak jag ser fram emot är hockeysäsongen som börjar imorgon! Nu kommer jag inte bara befinna mig i Falun, Gävle och Borlänge varje vecka, utan även i Leksand...

6,5 månader efter op