Om att tänka på allt
En kollega och jag satt och pratade idag och kom in på att jag varit i Linköping i fredags - så vi pratade mycket om sjukhusvistelser och sådant. Hon hade opererat sitt ben efter att hon ramlat av en häst, så vi pratade om att åka ambulans och att bli sövd och att vakna upp på uppvaket och att vara drogad och hur det känns när man ska gå igen och så vidare.Jag kan inte sluta tycka att allt kring operationen och sjukhusvistelsen är fascinerande, häftigt och... jag har lite svårt att sätta ord på det. Innan operationen sökte jag information på nätet om skoliosoperationer, men ville ändå inte läsa för mycket, det blev läskigt. När jag såg ett reportage med en bild på en operation där läkaren höll i världens största verktyg som snarare såg ut att användas i en trädgård istället för vid en ryggoperation, så hade det det gått för långt. Då slutade jag söka information. Idag tycker jag att det är coolt att jag blivit "kluven mitt itu" (min läkares egna ord) och har inget emot att veta allt.
Ganska länge efter operationen stod jag mycket framför spegeln och tittade på min figur. Jag var livrädd för att bli snedare och förlora den relativt raka rygg jag hade fått. Jag kan fortfarande vara rädd för det, men jag står inte framför spegeln längre, kom jag på idag.
Ofta finner jag inte ord för känslorna om allt som har varit och fortfarande pågår. Fortfarande efter drygt 7 månader är det overkligt.
7 månader efter op
posted by Johanna @ 10/07/2007 10:12:00 em
7 Comments:
hej johanna! jag hitta din blogg när du redan va klar med din operation, men jag har troget läst den sen dess. jag är 19 år och ska snart operaras för min skolios. jag har två krökar och skulle egentligen operarats redan för 3 år sen, men pga. att jag valde att gå på ett ridgymnasium kom jag och min doktor överens om att vi kunde vänta lite. jag är rädd och nervös, inte så mycke över själva operationen eller smärtan (eller okej lite de också) mest för hur det kommer bli efteråt. Du har verkligen gjort ett bra jobb med din blogg, den är jättebra och du är bra! det är skönt att höra någon som är så positiv och att det gått bra för dig. min operation kommer väl inte bli som din men du har ändå gett mig hopp. tack för bra läsning :) / Petra
Hej!
I natt åker vi til Linköping för op av min dotter som är tre år. Hon skall ta bort två misformade kotor, och steloperera ihop de övriga. Attans attjag inte hittat denna blogg tidigare!
Petra: Det kommer säkert gå bra för dig också. Positiv inställning och det kommer åtminstone gå lättare! Räkna med att de första veckorna hemma blir lite jobbiga och långtråkiga, men tiden går så fort så du är snart ute och rider igen.
Mia: Massor av lycka till, till din dotters operation! Hon kommer i alla fall till ett bra sjukhus med bra människor. Du får gärna berätta sedan hur det går.
Jag tycker det är helt fantastiskt! (Och ja, det låter overkligt, säger jag som "bara" följt dig via skrivna ord.)
Hej Johanna!
Coolt egentligen att de varit inne i en rygg och möblerat om lite och vips så mår man bättre! Eller ja, inte direkt vips men fort ändå.
Jag längtar faktiskt tills jag får gå på mitt första återbesök om 1½ månad (= 3 månader efter op).
Det ska bli kul att se min vårdavdelning med helt andra ögon och att höra va läkarna har att säga om allting.
Kul att de går så bra för dig! =)
Lycka till med allt!
Kram,
Annika
Hejsan, Jag har läst din blog när du var klar med operation. Och jag har läst alla inlägg med och blir bara mer rädd & nervös så jag nästan vill börja tjuta, eftersom jag själv har skolios , ganska kraftig krök med och därför bär jag Korsett ( är 14, ska ha den tills jag blir 16) . Och jag har just varit hos läkaren på Huddinge sjukhus och röntgat ( vet inte hur det stavas :p ) Men iallafall så gjorde jag det utan korsett. och ska få hem beskedet om hur det ligger till med korsetten å så ( har haft den sen i våras ) . Men problemet är det att i höstas hade jag väldiga problem med att ha den där förbannade korsetten i skolan! Me dkläder osv, många vet nog hur det är med kläder och korsetten . Så jag använde den inte i skolan på två hela månader ungefär. Jag ångrar mej rejält och sen nu när jag väl har börjat använda den tycker dom flesta att den är rolig och spännande eftersom det är bara jag som har en sån i min skola ( vad jag vet ) Och jag som trodde jag skulel bli helt utstött med en sån ful plastsak!! Ack, så fel jag hade. . Meen, sen blev jag vääldigt förskyld för drygt 5 veckor sen då hade jag så himla ont i ryggen kunde knappt sitta. Sen efter det som sagt använder jag den . men det är ju försent nu! beskedet kommer i brevlådan och så komer dom att ringa och jag är grymt nervös. Har aldrig opererats förut och har fobi för allt som har med kroppen och göra , när man går in i kroppen å sånt. och när du skrev att dom tar bort ett revben var jag nära på att svimma! jag har aldrig varit så här nervös förut! Snälla berätta lite om i fall du hade korsett ? blev du ledsen över den ? var operationen hemsk ? hur lång tid tog det? / En riktigt nervös 14 åring.
Du nervösa 14-åring: Innan jag opererades hade jag aldrig varit inlagd på sjukhus. Jag mådde illa av sjukhus. Jag avskydde allt som hade med sjukhus att göra. Jag gillade inte blod, inte sprutor, inte vita sjukhusrockar. Vet du hur det är idag? Jag har inga problem med nåt av det.
Jag minns tyvärr inte så mycket av min korsettid, det var så längesedan... Men jag använde den inte så mycket och jag ångrar ingenting. Jag blev väl inte så ledsen över den, men det är klart att det inte var kul.
Operationen var inte hemsk. Den tog omkring tre timmar.
Ta det lugnt. Du kanske inte behöver opereras. Och behöver du det, så kommer det att gå jättebra.
Skicka en kommentar
<< Home