Skolios, ur min synvinkel

I februari 2007 opererades jag för skolios i Linköping. Skolios är en snedvridning av ryggraden. Den är böjd åt höger eller vänster om man ser den bakifrån. Här får du följa mina tankar inför och efter operationen, och du får höra mina berättelser om hur jag upplever skoliosen. Förutom bloggen når du mig på barajagjohanna@hotmail.com

fredag, oktober 05, 2007

Återbesök i Linköping


Jag var på återbesök i Linköping idag. Det var trevligt. Det är nästan som att komma hem. Eller nä, nu överdrev jag. Men det är roligt att komma tillbaka till Linköping, särskilt nu när allt känns så bra. Jag hade förstått att det skulle bli ett ganska positivt besök, men jag kunde ändå inte låta bli att vara lite nervös... man vet ju aldrig. Men det var långtifrån lika nervöst som de två andra gångerna jag åkt dit - första gången när jag skulle få operationsbeskedet och andra gången när det var dags för operation.

Efter läkarbesöket hade jag plötsligt massor av positiv energi. Allt ser bra ut i ryggen, och det är ju skönt att höra. Känselbortfallet är inte särskilt konstigt, utan helt naturligt eftersom jag är öppnad där jag är öppnad. Att jag har fått tillbaka pyttepyttelite känsel på magen är positivt. Det betyder att jag troligen kommer få tillbaka känseln som vanligt både där och på låret, men det kan ta ett tag. Två år kanske.

Jag vet faktiskt inte hur många grader jag är (jag struntade i att titta på det på röntgenbilden nu), och jag försöker att inte bry mig om det heller. Det spelar liksom ingen roll. Det är alldeles för mycket fixering vid grader Cobb och jag blir bara orolig om någon mäter mig 20 grader och någon annan 29. Jag är bra mycket rakare än innan operationen, mina kläder sitter sjukt mycket snyggare, jag går bättre och jag mår bättre - det är vad som spelar roll.

Mitt ärr är tydligen otroligt fint, vilket jag själv inte förstått tidigare. Tydligen brukar det vara tre gånger bredare på magen än vad mitt ärr är. Ärret är helt klart ett av de finaste min läkare har sett och det är ju roligt att höra.

Mamma och jag åkte till Linköping redan igår och sov på hotell till idag. Imorse när vi precis vaknat och skulle börja göra oss i ordning ringde telefonen. Det var min systers pojkvän. De fick en son imorse! En omtumlande dag. Jag har gått i någon konstig bubbla av lyckorus... Jag har blivit moster till en söt pojke (har varit på BB två gånger sedan jag kom till Falun i eftermiddags...) och återbesöket kändes jättepositivt.


7 månader efter op