Stort ärr
Mitt ärr går ju inte längs ryggraden som de flesta andra skoliosopererades. Tyvärr, måste jag säga - det hade varit ganska skönt att slippa se det själv nämligen. Bilden är tagen mot en spegel, därför ser det ut som om ärret sitter på min högra sida, men i själva verket är det på vänstersidan. Det röda märket som syns under tejpen är från dränet jag hade från lungan.Carro, som har opererats i samma kotor som jag, men blivit öppnad bakifrån har ett ärr på 25 cm. Mitt ärr är 41 cm långt. Här på bilden ser ni precis hur det går, och att det faktiskt är rätt så rejält (läs: långt). Anledningen till att jag öppnades framifrån är för att läkaren bedömde att det skulle vara lättare i mitt fall. Dels skulle han komma åt mycket lättare och dels är huden längs ryggraden väldigt tunn.
Hur ärret ser ut utan tejp/omläggning vågar jag inte visa ännu, det kommer kanske när ärret bleknat något och när alla "hål" efter aggrafferna försvunnit (det är prickar på varje sida om ärret, totalt 80 stycken eftersom jag hade 40 aggraffer). Dem som vet hur ärr brukar/ska se ut säger att det ändå är väldigt fint och det kanske det är - det är så långt bara!
Ärret kommer bli en del av mig och när det bara har bleknat lite, inte är lika rött och när prickarna är borta, så tror jag säkert att jag kommer att tycka att det är lite häftigt... Får intala mig annars.
5 veckor och 3 dagar efter op
posted by Johanna @ 4/07/2007 05:26:00 em
26 Comments:
Herregud, vilket LÅNGT ärr! Bara detta påminner ju om vilket STORT ingrepp du har varit med om. Shit! Men, jag (om jag får lov att säga det) tycker nästan det är lite coolt ändå. Du kommer ju alltid bära det med dig, som ett "minne", som en del av dig, och det är det ju. Hoppas du kommer kunna gå rak(!)ryggad och bära det med stolthet! Min lillebror Max har ju ett låångt ärr längs hela höften och låret sedan han gjorde sin höftledsoperation när han var mindre. Än idag blir jag överraskad när jag ser ärret. Det påminner mig om vad han har gått igenom, och jag beundrar honom. Så, lite (mycket) coolt är det! :) Fast jag skulle inte vilja ha ett ärr bara för sakens skull. ;) Det ska ligga något stort bakom.
Oj! Ditt ärr var riktigt långt! Jag har bara några få att jämföra skoliosoperationssärr med (jag själv, syrran och en killkompis - som för den delen har 2 ärr från skoliosop) men ditt ser ut att vara mycket längre än de jag sett.. min syster öppnades på samma sätt som dig men vad jag kan komma ihåg just nu så är hennes ärr inte lika långt som ditt verkar vara. Ändå opererades hon i 5 kotor (kommer inte ihåg om det är exakt samma kotor, eller om det är någon kota upp eller ner, hm). :/
Menmen, det lär läka riktigt fint! No worries.. med tiden blir allt bra :) Killen jag känner har två ärr - ett från ett ingrepp bakifrån (som jag), och ett från ett ingrepp från sidan (som du), hehe, och båda ser jättefina ut nu (fina, bleka linjer) och han är 6 år post-op :)
Hm, har du endast tejp eller har du också en sårkompress (eller tjockare bandage, omläggning..) på det? Kan inte riktigt se på bilden vad det är.. :)
Tips (om du inte redan tänkt på det): köp hudfärgad kirurgtejp och tejpa över ärret (minst 2 lager) när du är ute i solen i sommar för att undvika att ärret blir rött och "missfärgat". Inte så kul annars..
Men du, ärr är coolt! ;) Det är ett bevis och en påminnelse av det du gått igenom. "Battle scars" hehe. Och ärr gör väl en person ännu mer intressant, på så sätt..
Haha, oj, upptäckte att jag nämnt det där med kirurgtejpen i en tidigare kommentar. Vi har köpt det på apoteket, det bör finnas där nånstans. Det är typ som en tunn fiberaktig tejp (därav behovet av ca 2 lager). Men den håller rätt bra i vattnet och det är lätt att tejpa om på nytt om det skulle behövas :)
Det är klart att man ska passa på att kunna bada litegrann! Kan jag, så kan du :) och du är ju opererad tidigare än jag så det ska nog gå finfint.
Linn: Jodu, det är rätt så rejält om man säger så. Himla långt. Men det är tunt, omläggningen är bra mycket bredare.
Carro: Det skulle vara intressant att se hur din systers ärr ser ut... Den omläggningen/tejpen jag har nu är köpt på Apoteket. Det är inget bandage eller så. Det är tejp, men just det som ligger på ärret är som lite... vad säger man... bandage/mjukt... tunt, men ändå så att man inte tejpar på själva ärret, utan tejpen sitter utanför. Kirurgtejpen du pratar om - för sådant måste jag ju ha i sommar, tipsade din läkare om just den? Är det enbart tejp, d.v.s är klistret på ärret?? Det låter läskigt. :)
Javisst, jag kan försöka fixa bild på syrrans ärr åt dig, men det får bli om en vecka för hon är bortrest nu under påsklovet :)
Aha ok, undrade lite eftersom jag nu ska ta bort den sårkompressen jag har nu nån gång den här veckan och sedan bara tejpa med just kirurgtejp tvärs över ärret (ungefär så som agrafferna satt) och sen längs med, överst, för att huden inte ska töjas så mycket där (för att undvika att själva ärret töjs och blir bredare) och för att skydda det. Dom har tejpat det så redan nu under sårkompressen, och sen när det bara blir tejp så tilåter det också att luft kommer åt huden runtomkring ärret. :)
Ja, vi fick rekommenderat att använda det (dom änvände det själva) så då utgick vi ifrån att det var det vi skulle ha. Ja det är bara tejp, så klistersidan ligger ju mot själva ärret, men det är ju speciell tejp så det är ingen fara. Det sitter inte alls "hårt" fastklistrat så det är lätt att dra bort och eftersom det är fiberaktigt så låter det huden "andas" :)
Johanna, är det inte suturtejp du ska använda sedan? Min mamma använder det i sitt ansikte nu och jag tror det var detsamma med Max och hans höft.
Skönt att ärret är tunt. Hoppas det läker fint också!
Det här är tejpen vi använder..
framsidan av lådan
baksidan av lådan..
Hm, suturtejp är en plastigare, lite elastisk tejp som de använder för att försluta sår. Det använde de på mig under sårkompressen först då såret inte var helt läkt än, efter de tagit bort agrafferna. Men eftersom det numera är läkt (inget öppet sår som behövs hållas ihop för at läka) så behöver bara kirurgtejp användas, då det är mest till för att skydda ärret. :)
Det är det jag har fått veta iallafall. Mycket tejpsnack blev det.. ;)
Vad olika det är! Jag har visserligen ingen aning om hur de gjorde när jag var på sjukhuset, faktiskt. Vet att det var något plastigare då i alla fall, sådant hade jag nån vecka hemma också, lite plastigt som vattnet rinner av. Ärret är ju egentligen helt läkt nu, men jag vill fortsätta ha den här för att skydda det, tycker det är lite läskigt utan, för det är fortfarande lite sårskorpor som ska trilla bort (de från agrafferna t.ex.). Mamma har precis köpt den tejpen du visade.
Johanna, var glad åt att du har ett ärr i sidan! Ärr i ryggen och du kan aldrig bära urringade klänningar. Mitt ser för jävligt ut. Men det är å andra sidan mitt minsta problem...
All lycka till dig med tillfriskningen! Du är stark!
Kram
Penny
Penny, johodå, du kan visst bära urringade klänningar, låt inte ärret hindra dig! Mitt ärr sitter ju även på ryggen (på sidan) och en "ryggurringad" klänning visar nog det också. Men visst, mitt ärr sitter väldigt bra med tanke på att dölja det med kläder, så är det. Tack, och du: kämpa på! Vi är många som är på din sida. Kram!
Hej Johanna,
Jag har pratat med Amandas läkare om hur dem kommer att gå in och lite om hennes "knöl". Att få ner knölen skulle enl honom lyckas bäst genom att gå in framifrån men, sa han, det är också en större operation. Går han in bakifrån så kan den (knölen) minska ca 50%. Amandas kommer att opererara ung. samma kotor som du har, beroende på var dem går in.
Intressant att följa både dig och Carro.
Verkar som du Carro, om du läser detta, har haft det lite lättare efteråt. Hade du någon knöl, vridning av revbenen?
Jag hoppas att Amanda snart får tid så inte knölen blir större och slutresultatet mindre bra. Ska man göra en såpass stor operation så vill man också bli så bra som möjligt.
Lycka till båda två.
Åsa (Amandas mamma)
Åsa, jag hade glömt bort det, men när du säger det så har jag nog ett minne av att min läkare sa att det är en större operation att gå in framifrån, ja. Hur mycket kan "knölen" minskas om han går in framifrån då?
Säger läkaren att det blir bäst resultat av att gå in framifrån, så skulle jag köra på det. När jag träffade min läkare första gången var jag säker på att det var bakifrån man skulle gå in, jag hade inte hört om något annat, men när han förklarade hur mycket lättare det skulle bli framifrån så var det inget mer med det.
Nu vet jag inte exakt hur Carro har haft det, men om man jämför det jag vet om oss båda, som är opererade i samma kotor, men hon öppnad bakifrån och jag framifrån, så är det väl skillnaden att jag har problem med vänsterbenet efteråt. Detta med tanke på att läkaren har varit inne i muskler på mig framme i magen. Därav har jag svårt att lyfta vänsterbenet och jag har känselbortfall på magen/vid ärret och på grund av nerver i kläm mellan kotorna har jag överkänslighet i vänsterbenet. Att nerver kommer i kläm spelar nog ingen roll hur man opererar, det lär nog kunna hända i vilket fall som helst, likaså känselbortfall som man kan få vid ett ärr. Men det här med att man inte är inne och bråkar med några muskler är ju en fördel när man opereras bakifrån.
Jag är ändå nöjd med min operation, jag litar på min läkare och han ville inte gå in bakifrån. Förmodligen kunde han rätta till mig både mer och lättare genom att gå in där han gjorde och det är jag helt nöjd med. Det är klart ett stort ärr, men ju mer tiden går desto mer bleknar det ju och jag kommer förmodligen inte ha så stora psykiska men av det. Att vara rak väger definitivt upp det!
Åsa: Ja, mina kotor hade roterat en hel del så jag hade, som du säger, ungefär som en "knöl" på ryggen. Lite som en puckel om man säger så. Man kunde både se och känna att min bröstkorg var olika bred.
Numera är min rygg jämn, och bröstkorgen både känns och ser jämn ut. "Puckeln" som jag hade innan är helt borta.
Jag ska snart lägga upp före- och efterbilder på mig på min blogg (bland annat också en bild där jag böjer mig framåt och från sidorna), där man klart ser ojämnheten i ryggen, och du är välkommen att titta förbi där och se då. :)
Det är svårt att jämföra just hur man känner sig nu efter operationen eftersom det är så otroligt individuellt. Jag tycker själv att jag har mått förhållandesvis bra - jag hade förväntat mig att allting skulle vara så otroligt mycket värre. Visst har det varit jobbigt, men det blir bättre och bättre hela tiden.
Om jag jämför med min syster som opererades genom ett främre ingrepp så har jag mått mycket bättre under hela den här tiden - både sjukhusvistelsen och nu hemma. Men det kan bero på många olika saker. Hur man reagerar på den typen av smärtstillande man får har en oerhört stor betydelse för hur man mår. Min syster mådde lite halvkasst under sin medicineringstid; hon var lite yr, hade ingen matlust alls i början, sov oroligt, och mådde inte så värst kul i början. Det var den effekten smärtlindringen hade på henne. Men jag själv verkar tyckas ha tolererat det mycket bättre då jag inte märkt av några större bivärkningar och varit pigg sen då jag vaknade upp efter operationen. Att förutspå hur man kommer må är nog väldigt väldigt svårt om man inte tidigare upplevt något liknande och redan vet hur ens kropp reagerar.
Vilket ingrepp som görs beror också oftast helt på kirurgen (hans vana av en viss typ av operation, utvecklingen av operationsmetoder på sjukhusen osv. Olika sjukhus har kommit olika långt i utvecklandet av sina metoder - det finns alltså inte en standardmetod som används på alla sjukhus, och de har därmed lite olika tillvägagånsätt).
Jag känner mest till det som görs på Huddinge Sjukhus. Från början så utfördes de flesta ingrepp bakifrån , men det var flera år sedan det var standarden. Sedan övergick man till att göra ingreppet framifrån (från sidan) då det gav bättre resultat. Majoriteten av skoliosoperationer gjordes då från sidan (om det nu ansågs fungera i patientens fall dvs). När jag beslöt mig att opereras i augusti 2006 så var planen att jag skulle opereras från sidan, på samma sätt som min syster tidigare opererades på (våren 2005). Men en vecka innan operationsdatumet så träffade jag min kirurg och då bestämdes det att det skulle bli ett bakre ingrepp istället. Han förklarade då att under det senaste halvåret så hade de utvecklat den bakre ingreppsmetoden på Huddinge och det hade visat sig att resultaten oftast blev mycket bättre än tidigare operationer.
Men som sagt, det är väldigt individuellt vilket sätt som används - det beror också helt på vart skolioskröken sitter osv.
Som det ser ut nu så är ju ett bakre ingrepp mindre än ett främre ingrepp. Det blir ett mindre ärr, man behöver inte punktera någon lunga och utesluter då ärrbildning på lungvävnaden, man behöver inte ta bort ett revben och så rotar man inte bland några främre muskelgrupper. Båda är dock fortfarande stora operationer, men ger oftast väldigt bra resultat.
Johanna som opererats framifrån är ju väldigt nöjd med sin operation som blev riktigt lyckad, min syster som opererats på samma sätt som henne är nu 2 år post-op och operationen gick otroligt bra den med. En kille som jag känner har genomgått båda varianterna och är 6 år post-op och mår jättebra och har inga problem alls. Och sen så har jag själv genomgått ett bakre ingrepp och är väldigt nöjd med resultatet :)
Det är ett svårt val om nu inte kirurgen bestämt rekommenderat den ena varianten över den andra. Vilket sjukhus är det planerat att Amanda ska opereras på?
Lycka till med allt! :)
Vad mycket information, Carro! :) Jag måste även tillägga att man faktskt tar revben vid många operationer som görs bakifrån. Liza, som jag berättat om tidigare, opererades bakifrån och de tog ett revben vid hennes höft. Revbenet använder man sedan, i små delar (flisor, har jag läst), för att stabilisera kotorna med. Om man av någon anledning skulle ta bort metallstagen senare i livet (det ska man inte göra, men om något skulle inträffa), så har revbenet lurat kroppen och ryggraden, så att den fortfarande håller sig rak.
Haha, ja, jo.. jag har en vana av att samla på mig olidligt mycket information ;) det bara blir så..
Ja precis. Vid operationer där de tar revben så maler de ner det till små flisor, som du säger, och gör en slags massa utav det. Den massan packar de tätt in i alla "glapp" mellan kotorna i området som ska stelopereras. Detta ska under läkningstiden (de 6 månaderna) fogas ihop till ett helt "ben" - kroppen luras att läka ihop benmassan och kotorna och det är en processen som tar så lång tid. Så egentligen, vid en lyckad fusion, så har man inte längre några rörliga kotor såsom de ser ut i övriga kotpelaren, utan de har nu växt ihop.
För min del så tog de inte ett revben, och det beror förmodligen helt på att min kirurg ansåg det vara mest passande för mig. :)
Istället användes en artificiell benmassa som packades tätt bland kotorna. Sedan tog dom (med hjälp av en lång nål) stamceller från benmärgen i min höft för att de skulle agera som en typ av fogmassa. Dessa stamceller injicerades i springorna mellan den artificiella benmassan och kotorna där den bildar benceller och fogar ihop allt. :)
Den metoden är visst lite mer ovanlig. Jag vet inte hur välanvänd den är eller om det är en nyare grej någon hittat på. Jag vet bara att när jag klagade lite på mina höftsmärtor på avdelningen så sa både sjuksköterskan och jourläkaren först att det förmodligen berodde på att de tagit ben frön höftkammen. Men så var det ju inte alls så jag var själv tvungen att förklara för dom det som gjorts, haha. Båda svarade med ett entusiastiskt "Aha, okej!"
Det finns ju som sagt några olika alternativ - mala ner ett revben, ta ben från höftkammen och mala ner, använda sig av artificiell benmassa eller använda sig av nedmalda donerade ben från benbanken. (det sistnämda används inte riktigt lika mycket då det finns en risk att kroppen stöter ifrån sig det då det inte är kroppens "egna" ben).
(haha oj, du får säga till om jag skriver lite för mycket här.. känns som om jag häller ur mig lite väl mycket ibland).. :)
Inga problem. ;) Glappet du pratar om är "diskar" som sitter fast mellan kotorna, dessa plockar man bort och ersätter då med ben.
Ja, det finns väl ingen standardoperation utan allt beror på hur kröken/krökarna ser ut, på vilket sjukhus man opereras och hur långt dem har kommit osv. osv.
Okej, det här är väl min femtoelfte kommentar just här, men jag tänkte säga att det skulle vara intressant att få se ditt ärr :P
Jag vet att du säger att du inte riktigt vågar visa upp det än men.. äsch, ett ärr är ju ett ärr. Så farligt är det nog inte. Vill se! haha ;)
Tack till er båda,
Det är jätte intressant att följa er, man lär sig mycket. Amanda ska operera sig i Malmö av Acke Ohlin.
När jag pratade med honom sist så sa han att om dem går in bakifrån så ska hon opereras T10-L4 och blir det framifrån så gäller T11-L3. Tycker att det inte rimmar riktigt, men vad vet jag. Vad han gör bestämmer han när det närmar sig.
Jag är ju mest orolig att den här knölen växer och att sen slutresultatet inte blir så bra det skulle kunna på grund av kötiden. Det lär ju vara lika lång kö överallt så att byta sjukhus blir nog svårt.
Åsa
Carro: Jag ska visa det, jag lovar, jag tänkte på det igår. Nästa gång jag fotar det (om två vecor tänkte jag) visar jag det. Och nej, det är inte så farligt, det är ju trots allt ganska fint, påstår dem. Det är jag som är lite känslig. ;)
Åsa: Jag har hört att Acke Ohlin ska vara otroligt duktig! Jag tycker att det rimmar riktigt - både att operera T10-L4 och T11-L3 är lika många kotor. Båda handlar om fem kotor. Fråga honom om rörligheten angående att gå in i L4. Min läkare var lite orolig för att han skulle bli tvungen att gå in i L4 på mig, för fjärde ländryggskotan, som det är, är tydligen viktigare för rörligheten än vad L3 är. Rörligheten skulle i framtiden begränsas något genom att gå in i L4. Jag slapp det (jag är opererad i T11-L3). Men er läkare kanske å andra sidan gör med en annan teknik så att rörligheten inte begränsas? Kolla det.
Jag har också hört gott om Acke Ohlin. Han känns dock väldigt stressad, känner mig inte helt bekväm med honom. Han hinner inte lyssna utan svarar på frågor han tror vi kommer ställa. Man känner sig lätt överkörd efteråt. Förmodligen är man väl lite känslig. Det känns så surt att det är så få läkare som utför dessa operationer. Acke sa att han utför ca 100 stora operationer om året och att dem hela tiden får in akutfall vilket gör att han inte hinner ta av kön. Så hoppas att Amanda blir ett akutfall...
Åsa
Johanna: haha, okej då, jag får väl hålla mig tills dess ;)
Åsa: Jag håller med Johanna att om du får möjligheten så fråga hur det blir med rörligheten om de skulle välja att steloperera L4. Största delen av rörligheten sitter just i ländryggen och det är L4 och L5 som är absolut viktigast. Ju högre upp i ryggen man stelopererar, desto mindre risk att rörligheten begränsas.
Konstigt att det är olika kotgrupper som ska stelopereras beroende på vilket ingrepp han gör. Kröken sitter ju ändå där den sitter.
Jag hoppas att Amanda får operationstid snarast! Det är skönt att få det gjort.
Åsa: Ja, det är klart, man vill ju att de ska ha tid för en, att lugnt kunna svara på alla ens frågor och inte stressa fram. Har ni träffat honom personligen? Om inte kanske det är bättre. När jag åkte ner till Linköping den 1 november och träffade min läkare kändes allt jättebra, han berättade om operationen och även om allt är en självklarhet och vardagsmat för honom, så fick vi verkligen tid att sitta där och prata och reflektera.
Carro: Japp, du får vänta. Snart så. ;)
Vi har träffat honom personligen, jag började nästan gråta när vi gick därifrån. Tyckte att han tog lite lätt på det. Min man reagerade dock inte alls som jag gjorde.
Bra att ni sa säger det om rörligheten, ska fråga dem när det
närmar sig.
Åsa
Vad synd att du kände så, det är ju viktigt med förtroendet man får för läkaren. Hoppas att det känns bättre nästa gång och att allt löser sig till det bästa!
Hejsan, jag har varit med om precis samma operation. Jag var faktiskt den tredje i Sverige som gjorde operationen på det sättet, framifrån alltså. Ärren blir fruktansvärt långa, jag har ärr på båda sidor av kroppen för att jag hade dubbelsidig skolios. Det är inte det skönaste jag varit med om men samtidigt glad att jag gjorde det så man slipper se ut som ringaren i notredame. Ja, jag sökte på skolios på google och hittade din blogg. :) Ha det bra i fortsättningen! /Idah från falun
Hejsan, jag har varit med om precis samma operation. Jag var faktiskt den tredje i Sverige som gjorde operationen på det sättet, framifrån alltså. Ärren blir fruktansvärt långa, jag har ärr på båda sidor av kroppen för att jag hade dubbelsidig skolios. Det är inte det skönaste jag varit med om men samtidigt glad att jag gjorde det så man slipper se ut som ringaren i notredame. Ja, jag sökte på skolios på google och hittade din blogg. :) Ha det bra i fortsättningen! /Idah från falun
Skicka en kommentar
<< Home