Skolios, ur min synvinkel

I februari 2007 opererades jag för skolios i Linköping. Skolios är en snedvridning av ryggraden. Den är böjd åt höger eller vänster om man ser den bakifrån. Här får du följa mina tankar inför och efter operationen, och du får höra mina berättelser om hur jag upplever skoliosen. Förutom bloggen når du mig på barajagjohanna@hotmail.com

måndag, mars 31, 2008

Snowboardåkning går bra, det med


Nu har jag varit i Sälen i några dagar och åkt snowboard för första gången sedan jag opererades. Jag trodde inget annat än att det skulle gå bra. Det enda jag var orolig över var om jag skulle kunna spänna bindningarna ordentligt (jag visste inte om jag skulle klara av den böjning som man gör i ryggen för att komma fram till högerbidningen när vänsterfoten redan är fastspänd).

Mina farhågor besannades: jag hade problem med bindningarna. Tack och lov har Sälenfjällen satt upp bänkar vid vissa liftars slut. Satt jag på en sådan nådde jag till bidningarna, den böjningen gick liksom bra. Men vid nedfarter utan bänkar fick min lillebror inför varje åk hjälpa mig att spänna fast högerfoten ordentligt.

Men brädåkningen gick kanon! Det sitter liksom i ryggraden (höhö...). Jag tog det dock lite lugnare än vanligt, dels för att jag den här gången inte använde hjälm (fåfänga och det är jättedumt, jag vet) men framförallt för att jag inte kände mig helt säker med ryggen. I alla fall, det var oerhört roligt och härligt att få åka snowboard igen!

1 år och 1 månad efter op

söndag, mars 16, 2008

Dags att kontakta försäkringsbolaget

Nu har det gått ett år, vilket innebär att det är dags att höra av sig till försäkringsbolaget om ersättning för "vanprydande ärrbildning samt eventuell invaliditetsersättning", som de så fint (?) kallar det. Jag har pratat med en vänlig kvinna på mitt försäkringsbolag och ska nu maila bilder på mitt långa ärr efter snittet och mina två små ärr efter lungdränagen. Dessutom ska jag skriva vad jag har för kvarstående besvär samt hur en dag för mig är och vad jag kan göra och inte göra.

Även om det mesta är positivt, så finns ju kvarstående besvär: känselbortfall exempelvis. Jag har fortfarande i princip ingen känsel på ett stort parti på magen, d.v.s. hela delen från navelhöjd och ut åt vänstersidan och ner mot låret. Jag har "märklig" känsel i vänstersidan (midjan), vänsterljumsken och vänsterlåret. "Märklig" känsel innebär att känseln är lite sämre, samtidigt som det gör ont om man trycker eller klämmer där. Min navel sitter inte exakt centrerat längre. När jag sitter med benen rakt fram så kan jag inte lyfta vänsterbenet lika högt som högerbenet, vilket märks extra tydligt i styrkedelen på aerobicsen. Jag har fortfarande en kall och en varm fot. Högerfoten är kall och normal, medan vänsterfoten är varm och den svettas inte, vilket gör att den är snustorr. Lustigt nog är även min mensvärk lite värre efter operationen. Det är främst i ländryggen och vänsterbenet som det känns värre. (Nu känns ju det konstigt att det skulle ha med operationen att göra, men det kom ju efter det. Och såsom kroppen hänger ihop så förvånar det mig inte.)

Och allt detta har jag nästan vant mig vid. Märkligt, va? Hur det kändes innan operationen minns jag knappt. Det är väl bra egentligen, men lite irriterande också.

Jag har hört blandade kommentarer om att få ersättning för till exempel ett ärr. Vissa tycker att det är konstigt att man kan få det, särskilt om ärret inte kommer från en olycka. Jag tycker att man absolut ska kunna få ersättning. Det är ju trots allt något man betalar en försäkring för - ifall något skulle hända. Och att ha grov skolios är inte alltid roligt. Eh, det är aldrig roligt snarare. Det är nog för de flesta så att man inte går omkring och tänker på det jämt och ständigt, men ibland kan det vara väldigt jobbigt. Ersättning tar inte tillbaka något, det tar inte tillbaka jobbiga tillfällen och det tar inte bort mitt ärr, men det blir ändå som något sorts plåster på såren, hur knäppt det än kan låta. Dessutom är det så att min försäkring inte har täckt någonting hittills - den har inte ersatt kostnader för dyr medicin, inte något för åtta dagars sjukhusvistelse, inte något för lång tids sjukskrivning. Kan jag då få ersättning för kvarstående besvär, känns det ändå lite bra, även om det aldrig kan ersätta fysiska ärr eller jobbiga stunder. Anledningen till att jag inte fått ut nåt för exempelvis medicin, är för att min skoliosoperation inte görs på grund av någon olycka. Och ingen sjukdom är det. Det klassas inte som något.

1 år efter op

fredag, mars 14, 2008

Hjärnspöken trots positiv "ettårskontroll"

Igår var jag i Linköping för att träffa min läkare, lite koll ett år efter operationen.

Läkarbesöket gick bra, ryggen ser ut som den ska, skruvarna är på plats, ingen övre krök har bildats. Egentligen som väntat, men samtidigt inte. Mina hjärnspöken säger mycket annat ibland. Därför är det oerhört bra att få träffa min läkare och inte bara höra, utan även se honom säga till mig att det ser ut som det ska. Jag måste få höra det. Helst varje dag, för jag glömmer så fort. Jag glömmer så fort att redan när jag kom hem igår och tittade på bilderna av mitt ärr (vi har fotat mig för att skicka bilder till försäkringsbolaget), såg jag bara min snedhet. Redan samma dag som ett positivt läkarbesök kommer alltså hjärnspökena! Jag är inte spikrak, men jag är fantastiskt mycket rakare än innan operationen - och jag vet ju att det är det jag bör titta på.

Hade jag gjorts ännu rakare, så hade det varit en större påfrestning för ryggraden och kanske hade den kompenserat genom att utveckla en krök i övre delen av ryggen som även den skulle behöva opereras i framtiden. Men framförallt hade man också behövt operera mig i ännu en kota i ländryggen. Tydligen skulle de flesta läkare av att titta på en röntgenbild av min ryggrad innan operationen, velat operera mig även i L4. Men detta hade försämrat min rörlighet betydligt idag. Jag hade fått betala ett högre pris för att bli rakare. Skulle det vara värt det? Troligen inte. Och jag vet att det är det här jag måste få in i hjärnan och tänka på. Särskilt när jag faktiskt ser så gott som rak ut med kläder på.

Men det går inte att undvika svackorna som kommer ibland.

(Bilder på hur ärret ser ut nu kommer inom en snar framtid.)

1 år efter op