Skolios, ur min synvinkel

I februari 2007 opererades jag för skolios i Linköping. Skolios är en snedvridning av ryggraden. Den är böjd åt höger eller vänster om man ser den bakifrån. Här får du följa mina tankar inför och efter operationen, och du får höra mina berättelser om hur jag upplever skoliosen. Förutom bloggen når du mig på barajagjohanna@hotmail.com

lördag, december 30, 2006

Bli rak

Jag var hemma hos föräldarna ikväll och fick se den nya H&M-katalogen för våren och det enda jag tänkte på var min rygg och vilka kläder jag skulle kunna använda om jag var rak. Vilka kläder jag kommer att kunna beställa till våren då jag blir rak. Om jag blir rak. Jag hoppas så innerligt att operationen går bra och att jag kommer att se rak ut. Det skulle vara så häftigt. Att kunna använda skärp i midjan... att kunna använda tighta tröjor utan att de åker upp på ena sidan... att kunna använda tighta kläder utan att överhuvudtaget känna mig obekväm... och att kunna gå i bikini utan att tänka på att det syns extra tydligt...

Visserligen kommer jag att få ett ärr som kanske inte det roligaste, men att vara rak... Jag vet inte hur det känns. Jag har en bild på mig som 12-åring i baddräkt på stranden i Cypern. Jag ser spikrak ut, fast jag redan då hade lite skolios. Wow, att vara så rak. Jag hoppas hoppas hoppas hoppas att allt går bra. Jag är jätterädd för komplikationer. Inte direkt för komplikationer under eller direkt efter operationen, utan för att något ska komma senare, efter ett eller flera år. Tänk om metallstagen i ryggen lossnar och jag måste operera om mig, eller ännu värre: ta bort dem och bli sned igen. Mycket tankar. Det närmar sig.

onsdag, december 27, 2006

Inget datum än

Idag ringde jag ner till Linköping och fick prata med en jättegullig tjej på ortopeden. Jag ville bara höra efter om jag fått något datum för operation ännu. Egentligen vet jag inte om jag vill veta, för kanske blir det jobbigare då. Men mamma vill gärna veta och ja, det kan säkert vara bra... Men något färdigt datum hade hon inte. Däremot diskuterade vi lite datum. När hon fick reda på att jag bodde i Falun sa hon att måndagar är en dum dag, för jag måste komma dagen innan för undersökningar, och tydligen kan jag inte sova kvar söndag-måndag, så då måste jag åka hem. Inte särskilt smidigt mellan Linköping och Falun direkt. Därför var onsdag den bästa operationsdagen. Eventuellt får jag därmed opereras på alla hjärtans dag. Men jag är tveksam på att det går så fort. Det känns mer troligt att det blir ett par veckor efter. Men jag är glad ju fortare det går. Jag hoppas för allt i världen att det inte blir uppskjutet. Blir operationen uppskjuten blir läketiden uppskjuten, vilket i sin tur betyder att mitt liv blir uppskjutet. Okej, det låter ju drastiskt, men jag funderar på att börja plugga lite smått till hösten och det krävs ju att jag mår bra och är i form då... Ska jag skjuta på plugget ska det vara för att jag inte vill plugga, inte på grund av ryggen.

tisdag, december 26, 2006

Vad konstigt det känns att tänka på det och allt runtomkring

tisdag, december 19, 2006

En dålig dag

Inatt drömde jag om operationen och sov väldigt oroligt. Jag vaknade och vred och vände på mig och hade svårt att sova ordentligt. Jag drömde att det var ett litet ingrepp jag skulle göra först, och att det stora ingreppet (räta ut ryggen) skulle göras efter jul och ytterligare en tid därefter skulle jag göra ännu ett ingrepp. Jag var arg för att jag inte fått reda på att det var tre ingrepp det rörde sig om. Dessutom drömde jag att jag var inlagd nu och att det gick upp för mig att jag skulle vara inlagd över jul. Det gjorde mig ledsen.

Drömmen har följt med mig hela dagen. Just idag är jag ganska pessimistisk till operationen. Jag har ju inga större problem av min rygg, så varför måste jag opereras? Tänk om jag kommer att få problem efter operationen? Jag vet att om jag inte opereras, så kommer jag att bli sämre och sämre resten av mitt liv och jag vet att det är bäst att göra det så fort som möjligt. Men ändå, det hela känns ganska jobbigt just nu. Jag bävar inför att bli inlagd och göra alla tester dagen innan, jag bävar inför operationen, jag bävar något enormt inför att vakna upp ur narkosen, jag bävar efter sjukhustiden med nålar och annat äckligt och jag bävar inför sjukskrivning med tristess och rastlöshet.

torsdag, december 14, 2006

En av tiotusen

Jag läste precis på Skoliosforum att det är 100 av 1000 ungdomar som utvecklar en lätt skolios, som är synlig vid noggrann undersökning men inte ger några besvär. För 1-3 av 1000 utvecklas kröken till cirka 30 grader eller mer. Bara 1 av 10 000 utvecklar en sådan svår skolios att operation är aktuell. Det låter så... seriöst. "En sådan svår skolios att operation är aktuell." 1 av 10 000. Wow... att vi är så få. Jag vet inte om man ska känna sig... speciell... eller nåt. Nä, skulle helst vara en av de andra 9 999 personerna.

tisdag, december 12, 2006

Snart är det 2007...

Shit, det är snart januari!! Det slog mig för ett par dagar sedan. Januari betyder att det snart är februari och vad februari betyder för mig är väl ganska självklart. Februari är för mig lika med OPERATION. Det är jätteskrämmande när jag börjar tänka mer ingående på det. Fast det är inte så farligt, jag pratar fortfarande lätt om det med folk och jag mår inte dåligt av att tänka på det.

Lite illa är det dock när jag tittar på Cityakuten (och det är svårt att låta bli att titta - det är trots allt en av favoritserierna). Jag associerar direkt till mig själv och hoppas att de som ska operera mig är lika renliga när de ska tvätta sina händer, men att de till skillnad mot läkarna i Cityakuten struntar i att tjafsa eller prata privatsaker under operationen. Fokusera på mig, tack.

Fortfarande har jag inget datum för operation, men det känns bra. Jag gissar på att min nervositet kommer att stiga betydligt när datumet dyker upp, därför får det gärna vänta...

måndag, december 04, 2006

Makulerade röntgenbilder

När jag var på mitt senaste besök på ortopeden i Falun i slutet av september i år, då jag tittade på min senaste röntgenbild, såg jag på dataskärmen att "tidigare röntgenbilder är makulerade". Jag höll på att tappa hakan - menar de verkligen att inga av mina tidigare röntgenbilder sedan tio år tillbaka finns kvar?! Vid det tillfället var jag väldigt chockad och ledsen då jag fått svart på vitt att jag var mycket, mycket sämre i ryggen, så jag orkade inte bry mig.

Efter detta har både min mamma och jag vid flera tillfällen pratat med röntgenavdelningen för att försöka få bilderna. Det senaste vi hörde var att de skulle skicka bilderna till Linköping i samband med mitt läkarbesök där i november. När vi var i Linköping hade de bara fått den senaste röntgenbilden.

Idag ringde jag upp röntgenavdelningen igen, då jag vill ha bilderna skickade till mig. Jag fick prata med arkivet och där kunde de se att bilderna skickats till Linköping i oktober, men bara den senaste bilden, samt en bild från 2002. Alla de tidigare då? Kvinnan i andra änden av luren gissade på att de var makulerade, då alla bilder före 2000 är makulerade, om det inte skulle vara något speciellt.

Mitt fall är väl inget "speciellt", mina bilder är säkerligen makulerade precis som jag fick läsa själv på dataskärmen. Men varför? Är det verkligen tillåtet? Uppenbarligen är det väl det, men det känns inte bra... Jag klarar mig utan bilderna, visst, men det hade varit väldigt intressant att se hur sned jag var 1996 när min krök upptäcktes, och hur den var utvecklats med åren. Jag ville veta, men nu är det bara ur minnet jag kan plocka fram information - och där finns den inte kvar. Surt...

fredag, december 01, 2006

Kommer jag pipa i säkerhetskontrollen?

Skolios Forum är en väldigt bra sajt för alla med skolios och andra intresserade. Det är väl inte allt för mycket aktivitet där, men man kan diskutera saker, ställa frågor, rösta, få kontakt med andra "skoliosare", utbyta erfarenheter...

När jag var inne och kikade där idag såg jag en liten diskussion om att gå med korsett genom säkerhetskontroll när man är ute och reser, om de små spännena skulle pipa. Tjejen ifråga tyckte ju att det skulle vara lite pinsamt att visa upp korsetten för vakterna. Som tur var hade hon inte pipit. Men då kom jag att tänka på något ännu värre... metallstagen i ryggen efter operation! Tänk om de piper! "Eeeh, ursäkta mig, säkerhetsvakten, men jag har lite metall i kroppen..."