Fortsättning följer tydligen

Onsdag igen. Onsdag betyder telefontid hos väntelista/ortopeden/ryggoperation-telefonen. Jag hade ingen lust att ringa en femte onsdag, så mamma ringde. De hade inget svar idag heller, inget vettigt att komma med alls, utan det var samma visa som förr.

Nu har jag till och med mailat min läkare och förklarat situationen, jag vill veta. De kan väl åtminstone säga om jag överhuvudtaget kan få en tid vecka 9, eller om det är kört, om det inte blir förrän i mars eller april eller gud vet när... Men de prioriterar väl inte mig, min krök sitter ju långt ner i ryggen vilket innebär att jag inte har problem med hjärta/andning av skoliosen, vilket andra kan ha och måste då gå före mig för att det är akut. Dessutom har jag kommit på att jag kanske blir sämre. Jag blir ju sämre hela tiden, det är fakta, men tänk om jag hinner bli så mycket sämre att de måste gå in i fjärde/femte (vilken det nu var) kotan, som de pratade om? Enligt röntgenbilden från september behövde de inte gå in i den kotan, men gör de det, så blir jag inte lika rörlig som jag är nu, utan kommer bli ganska stel i ländryggen. Det är det sista jag vill som bara 23-åring. Jag är trots allt i princip helt rörlig nu. Skulle en operation göra detta värre skulle det kännas lönlöst att opereras.

Men jag hoppas att jag får ett svar. Just nu är det bara "när?" som finns i mitt huvud.

För fjärde onsdagen i rad...

Igår ringde jag för fjärde onsdagen i rad till Linköping för att tjata om operationstid.

Johanna: Jag undrar bara om jag kan få någon operationstid snart?
Tjejen i andra änden: Jaa... (tar mitt personnummer och tittar) Jaa, till och med vecka 8 är det ju fullt. Men jag har skrivit operation innan hösten på dig.
Johanna: INNAN HÖSTEN?? Nej, i februari skulle jag få en tid.
Tjejen i andra änden: Innan hösten har jag skrivit här. Du skulle göra något då va?
Johanna: Nja, ja, jag har lite planer, så jag ville ju vara färdigläkt innan hösten.
Tjejen i andra änden: Okej. Ja, som sagt, innan vecka 9 kan det inte bli.
Johanna: Men kan man få en tid vecka 9?
Tjejen i andra änden: Ja, nej, det kan jag inte lova, jag vet inte hur läkarna jobbar då, jag har inte fått något schema än.
Johanna: Okej. Det skulle ju vara skönt att få en tid så snart som möjligt med tanke på mitt jobb som vill veta, och så med tanke på hösten...
Tjejen i andra änden: Ja, jag ska ha det i åtanke.

Och så kommer vi inte så mycket längre. Innan hösten... jag höll på att tappa andan. Panik. Hur mycket tänker de skjuta upp mitt liv egentligen? Det visade dock att tjejen i andra änden "bara" totalt hade missförstått mig förra onsdagen vi pratade. Det här var alltså fjärde onsdagen i rad (telefontid är två timmar varje onsdag) som jag ringde och jag börjar känna mig lite lagom tjatig. Jag har ingen lust att ringa en femte onsdag. Men lite panik får jag. Hallå, det är sex månaders läketid! Och får jag ett visst datum är det ju inte säkert att det blir det, eftersom det verkar bli uppskjutet hit och dit... jag tror att jag blir tokig. Operationstankar har de senaste dagarna mest blivit lagda på hyllan känns det som. Även om jag pratar om det med vänner och kollegor, så känns det mest som om... det inte kommer att hända.

Tankar

Jag har fått bra kontakt med en tjej som också ska opereras. Liza är 17 år och hennes skolios sitter i övre delen av ryggen. Det är jätteskönt att utbyta tankar, stilla varandras oro och peppa varandra. Det betyder faktiskt mycket. Mer än jag trodde. Det värsta är att Liza skulle opereras sista januari och nu har det blivit uppskjutet två veckor. Så här nära inpå! Alla tankar inför operationen blir ju en psykisk stress och det gör mig arg och besviken att operationen ska bli uppskjuten när man har ställt in sig på ett datum. För min egen del fungerar det bara inte att få det uppskjutet så nära inpå med tanke på mitt jobb - och hallå, min framtid! Är man i den vanligaste åldern för skoliosoperation (14-17 år?) så spelar det ju inte så stor roll med tanke på att man går i skolan. För mig spelar det roll. Särskilt för mina planer att eventuellt börja plugga till hösten.

Till råga på allt fick jag inbjudan till min kusins bröllop i maj. Hur mycket kommer jag orka vara med egentligen? Och kommer jag kunna sitta i en bil fyra-fem timmar neråt landet?

Uppskjutet?

Min förbaskade operation verkar inte bli av i februari. Jag hoppas fortfarande på sista veckan, men när jag för tredje gången ringde och tjatade på Linköping idag fick jag reda på att min läkare förmodligen måste boka in mer akuta fall före mig. Nä, min skolios är inte farlig för hjärtat, som för många andra, men jag förklarade ändå att en uppskjuten operation betyder att mina eventuella planer för hösten blir uppskjutna och hon i andra änden av telefonen förstod givetvis att jag ville ha det gjort så fort som möjligt. Förstod, därmed inte sagt att hon kan göra något åt det.

Positivt är att försäkringsbolaget hörde av sig idag och bekräftade att de har fått i uppgift om min operation och "om du får kvarstående besvär eller vanprydande ärrbildning ber vi dig återkomma ett år efter operationen". Vanprydande ärrbildning är förmodligen bara förnamnet. Jag kommer få pengar för mitt fula ärr och då säger jag: tjalalalalala, jag kan åka till Kanada och titta på NHL-hockey! Montréal och Mike Ryder, here I come/j'arrive, typ.

Är det någon som har opererats och fått ersättning för ärret, så berätta gärna om det. Jag är såklart lite nyfiken på vad det rör sig om för summa också...

GEEE MIIIIG EEEETT...

L! skulle jag vanligtvis skrika (följt av I och F, som i LIF, Leksand, ni vet). Men nu skriker jag: DATUM! Jag har fortfarande inte fått något datum för operation. Vid två tillfällen har jag pratat med väntelista/operationstelefonen och jag har nu fått veta att vecka 7 och 8 är fullbokade, så det blir tidigast vecka 9, vilket är sista veckan i februari och risken är ju ganska stor att operationen äger rum i mars istället...

Ett datum är egentligen jobbigt, för det är ganska skönt att säga "jag ska opereras" - så länge jag inte har något datum känns det inte så jobbigt. Med ett datum vet jag exakt när det kommer ske och jag kommer nog bli nervös. Men jag behöver ett datum, för jobbets skull. Och framförallt för att jag inte vill att det ska bli uppskjutet. Jag skulle gärna ta operationen imorgon om jag fick, för att ha det överstökat. Det är trots allt sex månaders läketid och jag vill inte att läketiden ska bli uppskjuten med tanke på framtiden/eventuella studier till hösten/vad jag än ska ta mig till... Så, geee miiig eeeett datum!

Man kan ju tänka såhär också...

Det här är min sista januarimånad med sned rygg. Ungefär.

Hoppas gör jag i alla fall. Det kan ju gå illa, så att jag måste ta ut metallstagen eller nåt, man vet ju aldrig. Men ändå. Förmodligen är det här mitt sista januari som jättesned. Typ. Wohooo!

Gott nytt 2007

På min "riktiga" blogg skrev jag ett drömhoroskop om mitt 2007. Tänk om det kunde bli så bra. Ärligt talat, mitt 2007 kommer nog bli... jag vet inte hur jag ska uttrycka det... konstigaste (?) året i mitt liv. Jobbigaste? Jag hoppas kunna säga att det kommer bli det bästa året i mitt liv. Men jag vet ju att det kommer bli ett tufft år. Operation i februari och därefter sex månaders läketid. Det är så svårt att föreställa sig och jag har så svårt att inse att det handlar om mig. Jag börjar bli nervös nu. Nu är det faktiskt 2007 och om fem veckor är det februari: Månaden M som i Dagen D, om ni förstår. Shit pommes frites.